Galapagos

Galapagos oarna. Vi ar har. Det ar en drom.

Jag vet inte hur jag ska forklara, det gar inte att forklara med ord. Det spelar ingen roll hur manga bilder jag tar, de kommer anda inte att gora verkligeheten till narmelsevis rattvisa. For man maste vara har, se vattenleguanerna spruta salt ur nasan, hora sjolejonens rop under vattnet, kanna lugnet och friden. Forst da forstar man att dessa oar ar fortrollade. De ar inte paradiset, de ar inte dromplatsen pa jorden, de ar fortrollade. Det ar som om man har tagit sma bitar fran alla varldens naturer, landskap, djur och rort om till en stor deg och sedan klickat ut klickar mitt i stilla havet. Har finns vulkanlandskap dar det vaxer buskar direkt ur lavajord. Plotsligt sticker det upp kaktusar tre ganger sa stora som vanligt. Inte langt darifran stracker sig en ogonstickande vit sandstrand full med sjolejon som ligger och solar sig. Gar man en liten bit till kommer man till en liten stad. Gar man en liten bit till kommer man till en lagun med flamingos. Jatteskoldpaddor blandas med svarta leguaner, flamingos, delfiner, sjolejon, pelikaner, blafotade boobies, pingviner och hajar. Allt i en salig blandning. Och alla lever lugnt och fridfullt i harmoni. Inga djur ar radda for manniskor (det finns inga rovdjur pa Galapagos, sa de har inget att vara radda for) sa man kan komma riktigt nara och manga av djuren finns bara har och ingen annan stans. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna forklara pa den har skruttiga datorn under tidspressen av internetcaféklockan.

Orden ar for sma for Galapagos.