Hemma bäst

Jag är hemma!

Inser att min dusch har hemma i Sverige har den perfekta strålen och mammas goda kycklingsallad är 100 gånger godare än innan (om det nu går). Det är ganska skönt att vara hemma igen och otroligt kul att prata med alla kompisar.

Det är knäppt hur man anpassar sig snabbt till andra vanor. Även fast jag bara har tillbringat 2,5 månader i Ecuador råkar jag säga "gracias" till personlen på Arlanda, blir jätteförvånad när det går att betala med kort på flygbussen och undrar om det blir några extra avgifter vid betalning av kort (alltid 10% avgift när man betalar med kort i Ecuador), undrar var papperskorgen där man slänger toapappret är någonstans och har fortfarande svårt att få in att det går att använda å ä och ö på datorn nu.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta vad det ar jag har varit med om. Allt bara sprang förbi innan jag hann blinka, samtidigt som det känns som jag har varit borta ett år. Minst. Jag har hunnit göra så mycket jag aldrig annars skulle drömma om att göra och träffat så mycket olika människor. Även fast allt varit så underbart och roligt och intressant, inser jag nu när jag kommer hem hur mycket jag ändå saknat saker och ting här hemma. Vänner, familj, mat, säng, godis, min mobil you name it. Och lika viktigt som jag tycker det är att ge sig ut och "se världen" tycker jag det är att känna hur skönt det är att komma hem. För det är sängen, duschen, mammas kycklingsallad som får mig att våga resa. Jag vet vad jag kommer tillbaka till. Jag älskar att komma hem. Jag är hemma!

Galapagos

Galapagos oarna. Vi ar har. Det ar en drom.

Jag vet inte hur jag ska forklara, det gar inte att forklara med ord. Det spelar ingen roll hur manga bilder jag tar, de kommer anda inte att gora verkligeheten till narmelsevis rattvisa. For man maste vara har, se vattenleguanerna spruta salt ur nasan, hora sjolejonens rop under vattnet, kanna lugnet och friden. Forst da forstar man att dessa oar ar fortrollade. De ar inte paradiset, de ar inte dromplatsen pa jorden, de ar fortrollade. Det ar som om man har tagit sma bitar fran alla varldens naturer, landskap, djur och rort om till en stor deg och sedan klickat ut klickar mitt i stilla havet. Har finns vulkanlandskap dar det vaxer buskar direkt ur lavajord. Plotsligt sticker det upp kaktusar tre ganger sa stora som vanligt. Inte langt darifran stracker sig en ogonstickande vit sandstrand full med sjolejon som ligger och solar sig. Gar man en liten bit till kommer man till en liten stad. Gar man en liten bit till kommer man till en lagun med flamingos. Jatteskoldpaddor blandas med svarta leguaner, flamingos, delfiner, sjolejon, pelikaner, blafotade boobies, pingviner och hajar. Allt i en salig blandning. Och alla lever lugnt och fridfullt i harmoni. Inga djur ar radda for manniskor (det finns inga rovdjur pa Galapagos, sa de har inget att vara radda for) sa man kan komma riktigt nara och manga av djuren finns bara har och ingen annan stans. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna forklara pa den har skruttiga datorn under tidspressen av internetcaféklockan.

Orden ar for sma for Galapagos.

La familia

I onsdags var vi ute pa en supermysig liten bar i las Peñas, Guayaquil. Hela familjen! Mammas tva kusiner, mina tva sysslingar varav en med flickvan. Hela familjen drack supergoda drinkar och shotade tequila pa ecuadorianskt vis (nagot konstigt knyck med handen som jag inte fick till). Jag blev sa glad over hur man kan umgas hela slakten har! Man ar en anda stor familj pa ett helt annat satt an i Sverige: man ses mycket oftare och mer avslappnat (inte endast stora slaktmiddagar och slakttraffar nagon gang per ar).

Och det ar kul att hanga med slakten, speciellt nar den kommer fran Ecuador! Jattetraktigt var det att lamna dem pa lordagsmorgonen nar vi gav oss av mot Galapagos. Jag ska borja hanga betydligt mer med min slakt! Slakten i Guayaquil: vi ses pa natet! Slakten hemma: mig kommer ni fa se mycket av nu!

Quito - Esmeraldas - Guayaquil

Alla platser och stader i Ecuador ar olika...

Efter 2 manader drar jag slutsatsen att Ecuador inte ar ett land. Det ar minst 10 lander! For det kanns verkligen som om jag akt over flera landgranser for att uppleva det jag upplevt. Allt kan bara inte finnas i ett och samma Ecuador! Fran regnskogen over de fantastiska anderna och dess vulkaner, till kusten med sina fattiga smastader, softa surfstader och stora hamnstader. Tar man sedan baten vidare hamnar man ytterligare i en annan varld - Galapagos.

I Quito finns berg och vulkaner som omringar staden och man har mojligheten att inom loppet av nagra minuter plotsligt befinna sig pa toppen av nagon brant kulle, berg, vulkan och blicka ut over staden. Landskapet ar fantastiskt och detta ser man speciellt om man tar bussen en liten bit utanfor staden genom bergen. I Quito finns sa mycket aktiviteter och utflyktsmal att det spelar ingen roll om du stannar i 3 dagar eller 3 veckor, du kommer anda hinna se det basta men aldrig fa trakigt. Hojden ar bade ett plus och minus. Det ar klart att man kan kanna sig lite illamaende i borjan och den hoga hojden ger staden sitt konstiga klimat med stekheta dagar och iskalla natter. Men man vanjer sig snabbt vid 2800 m.o.h och har man bara en troja med sig ar det ganska coolt att befinna sig i varldens nast hogst belagna huvudstad. Ett minus ar sjalvklart den jobbiga trafiken och luften som ar full av avgaser. Minus nummer 2 ar de manga tjuvarna och att man jamt och standigt maste vara uppmarksam pa sina vardesaker (och sig sjalv ocksa saklart)...

I Esmeraldas finns musiken, dansen, stranderna, solen. Har finns ocksa fattigdomen, osakerheten, sjukdomarna och myggen. Esmeraldas har inte sa mycket att erbjuda nar det galler aktiviteter, i centrum finns liksom ingenting att gora, men stranderna i narheten vager upp det mesta. Och musiken. For den som gillar reggaeton och salsa saklart! Om du inte ar en fena pa otydliga spanska dialekter pa snabbspolning kan nog spraket bli ett litet handikapp...

Guayaquil: staden med vatten. Storstad som Quito, sen slutar likheterna. Guayaquil ar ganska platt och omringat av floder och vatten. Klimatet ar varmt och fuktigt som i Esmeraldas men spanskan ar mycket enklare att forsta och det ar som sagt en storstad med affarer, caféer och gallerior precis som Quito. Daremot finns det inte lika mycket musik som i Esmeraldas och inte lika mycket fina byggnader och mysiga caféer som i Quito. Men Guayaquil har en strandpromenad - Malecón 2000. Dar gick jag och mamma idag (mamma kom i morse :D) och vi gick aven upp for de manga trappstegen i las Peñas for att fa en vacker overblick over staden. Men det coolaste hittils med Guayaquil ar nog anda parken med de vilda landleguanerna som bara finns i Guayaquil, ingen annastans pa jorden! De ar overallt, i traden, pa parkbankarna, pa grasmattan och de ar lika casual som vilka duvor eller grasparvar som hellst! Ganska coolt att traffa slaktingarna ocksa saklart:)

Landleguander overallt i parken

Jag och syssling Andrea pa Malecón

Landleguanerna var stora med langa svansar...

...och vassa klor

las Peñas trafikregel: ga upp pa ena sidan och ga ner pa andra

Mamma pa 193:e trappsteget i las Peñas

Vi gick anda upp till kyrkan i las Peñas

Guayaquil

Japp sa var man i Guayaquil... efter 10 timmar i en skumpig buss pa daliga vagar ar jag framme i Ecuadors storsta stad som ligger vid kusten och darfor ocksa ar en stor hamnstad. Mina slaktingar ar trevliga, de bor jatte jatte fint, spanskan gar bra, internet nar jag vill hur lange jag vill... livet ar gott!

Kaos sista veckan

Kaos kaos kaos och kokande ilska! Jag har blivit bestulen. Inte pa bussen, inte pa gatan utan i mitt eget hus! Jag har blivit ranad i mitt eget rum! Jag ar sa arg sa att jag skakar.

Allt borjade nar jag hem fran Mompiche och markte att mina pengar var borta. Ringde till min kontaktperson direkt men var valdigt forsiktig med att anklaga nagon eftersom jag inte visste vem det var eller nar det hant och virrig som jag ar kanske jag lagt pengarna pa ett annat stalle och glomt bort det. Vagrade tro att nagon gatt in i mitt lasta rum och tagit pengar.

Dagen efter far jag inte middag forran halv 11... Min familj ar liksom borta utan att tanka pa att jag ska ha mat. Aja fick mat tillslut ialla fall.

Dagen efter: jag ar utelast!! Jag kommer inte in genom dorren for att nagon klantskalle satt pa haspen fran insidan. Dar star jag pa gatan utanfor huset, luktar barn och bloja och kan inte duscha. Ar kissnodig men kan inte ga pa toa. Ar hungrig men kan inte komma at mitt powersnack pa rummet. Ar bara allmant frustrerad. Och det blir morkt vilket inte ar sa kul nar jag star sjalv pa gatan i ett farligt kvarter. Fortfarande ingen familj. Sa da aker jag till stan och moter Helene for att fa sallskap, ata och snacka lite. Slutar med att vi moter upp Perikles och Juanfer och det blir en trevlig kvall. Sa langt. For nar jag sen efter mycket om och men kommer hem ar jag bestulen. Dorren till mitt rum var uppbruten och mina pengar var borta. Vet inte vem det var och visst ar det kanske dumt av mig att anklaga hela familjen. Men jag vet bara inte vad jag ska gora. Jag kan inte bo kvar i ett rum dar vem som hellst kan traska in narsomhellst. Sa igar natt bodde jag hos nunnorna pa Fundación Amiga dar jag jobbar. Och inatt bor jag pa hotel (yes aircondicion!!). Far se hur allt loser sig men jag ar mest arg pa sjalva handlingen, pengar ar ju trots allt bara pengar. Att veta att man inte ar saker i sitt hus och att veta att nagon har rotat bland ens saker ar varst.

Imorgon blir det inge mer Esmeraldas for mig. Da aker jag till Guayaquil for att halsa pa mina sysslingar. Ar jattespand pa att mota slaktingarna som jag knappt visste att jag hade och att fa se min kara mor igen. Ja for pa tisdag kommer hon till Guayaquil ocksa:)

Ska bli skont att aka har ifran samtidigt som det ar sorgligt. Da menar jag verkligen sorgligt! For dessa manniskor som jag har kommit att lara kanna har vet jag att jag aldrig mer kommer se. Aldrig mer! For aven om man sager "vi ses, vi maste ses igen, jag kan komma och halsa pa" sa vet man innerst inne att det inte kommer handa. Och barnen! Nar jag star i matsalen och alla barnen sitter och ater och jag sager "Chao niños!" och alla 60 barnen skriker "Chao tía!" tillbaka och vinkar far jag en klump i halsen. Jag kommer pa riktigt sakna barnen. Alla 60. Neicer som tror att han ar coolaste rapparen i stan, Mirta som varje morgon ska sitta i knat, Melany Michelle som alskar att latsassminka mig, Adonis som ar kung pa kast med liten boll, Andres som helt plotsligt har tagit av sig kladerna och springer runt i kalsonger, Melany som alltid alltid rymmer och som man far jaga runt hela byggnaden.

Jag alskar att aka men hatar ett farval.

Atacames

Jag aker flak

I helgen var det pask och jag akte flak! Inte riktigt studentflak men det fanns vissa likheter: ol, musik pa hog volym och vind i haret. Jag, Helene, Dessi fran Sverige och en hog killar fran Esmeraldas klamde in oss pa flaket och lamnade stan for Mompiche. En mycket liten, sot, surfstad med strand istallet for asfalt pa gatorna. Har kommer lite bilder... GLAD PASK!

En av stranderna i narheten av Mompiche dar vi spenderade fredagseftermiddagen.

Pa lordagen hangde vi pa Playa negra. Gissa hur den fatt sitt namn... japp sanden ar helt svart! Svart och glittrig. Det borjade med att en av oss borjade kasta sand och slutade sedan med att alla var tackta av svart sand fran topp till ta. Killarna hade sand i ansiktet och haret. Vi var sjalva pa stranden och solen sken och livet var skont. Det som var lite mer oskont var att jag, Helene och Dessi dagen efter upptackte utslag over hela benen. Jarnallergi fran stranden. Var kanske inte sa bra idé det dar med sand over hela kroppen iallafall...

Tog en tur till Muisne med bilen. Tyvarr stannade vi bara dar i nagra minuter for sen kom killarna pa att de var tvugna att ta ut pengar. Smart. Bra planerat killar med tanke pa att bankomater inte direkt vaxer pa trad har! Det slutar med att vi maste aka hela vagen tillbaka till Atacames (ca 1 timma). Men aaa vi var ju dar igar. Det var ingen som tankte pa att ta ut pengar da?

Vi aker flak...