Svenska i Ecuador funkar inte! (nastan)

Japp har ar det spanska for hela slanten! (kanske halva slanten eftersom jag har en svensk tjej som bor i mitt hus...)
Har tagit min forsta spanskalektion pa 3 timmar och konstaterar foljande: min larare har samma tix som Stefan Holm (drar sig over ansiktet varannan minut), har anvander man andra ord (carro istallet for coche, jugo istallet for zumo, och tilltalar alltid ustedes istallet for vosotros) och jag ar ringrostig. Blev arg pa mig sjalv eftersom jag sa garna vill kunna prata! For att kompensera detta gick jag och kopte Ecuadorianska Seventeen magazine och en barnbok som hette nagot i stil med Kara dumma dagbok.
Att sprak ar viktigt visste jag, men nu ar det mer tydligt an nagonsin! Om jag kan spanska kan jag prata med folk, om jag inte kan spanska kan jag inte prata med folk. Enkelt och logiskt! men att lara sig ett sprak tar lang tid och kraver mycket talamod. Men det man far tillbaka ar latt vart det! En helt ny varld oppnar sig!

Det snurrar i min skalle

Ny familj, ny kultur, annat sprak, jetlag och hojdsjuka. Det ar lite rorigt i mitt huvud just nu.

Bor hos den gamla damen Susana. Hos henne bor hennes tre barn (alla over 40 ar), tva hundar, en kattunge och tva hembitraden. Jag kan inte namnet pa nagon av dem...Huset ar fullt av massa sma fula prydnadssaker som far ogonen att ga i kors, och en jatteful klocka som spelar en graslig melodi (tank glassbilen) en gang i timmen. Och ja, aven pa natten!

Det kanns som om jag sitter pa en bat och mar lite halvt illa p.g.a Quito ligger pa 2800 meters hojd. Det gungar i huvudet och jag blir anfadd for minsta lilla. Jag har jetlag ocksa och vaknade 5 imorse. Klarvaken.

I mitt huvud trycks det standigt in nya intryck, nya spanska ord och nya manniskor. Det ar trottsamt, rorigt och underbart! En dag har ar sa mycket! Dels skiftar vadret som alla fyra arstider (vinter pa natten, rengit och hostigt pa eftermiddagen och sommar, sol och 25 grader pa formiddagen). Dels har jag redan lart mig massa nya spanska ord, nya frukter, nya ecuadorianska vanor.

Mitt huvud ar sprangfullt efter bara en dag och det ar innan min forsta spanska lektion. Jag ar glad!

NEJ!

Nej det blev inte som jag tänkt! Jag flyger nu inte på fredagen den 20 utan på måndagen den 23 istället. Å vad segt! Missar tre dagar i Quito men finns väl inget jag kan göra åt det antar jag.

Flykten från Sverige

Ok jag ska ut och resa, lära känna mig själv, volontära, förändra världen bla bla bla… Här är lite mer konkret vad jag kommer göra och vad jag har gjort hittills:

Senaste veckan

• vaccinerat mig

• träffat underbar tjej som har bott i Ecuador med en underbar lista över Quito.

• träffat min organisation Skandinaviska Institutet, som jag åker med, face-to-face. Ett givande möte men välplanerad som jag är, visste jag redan en del saker innan.

• skapat en blogg! (nähä?!)

Den 20 februari

• jag åker till Quito

De tre kommande veckorna (detta är verkligen allt jag vet)

• kommer jag tillbringa i Quito som är huvudstaden i Ecuador.

• plugga spanska 3 timmar per dag med privatlärare

• bo i värdfamilj

Fem veckor efter det

• beger jag mig, troligtvis med buss, till staden Esmeraldas vid kusten

• volontärarbetar jag inom ett projekt som heter Fundación amiga, troligtvis på ett day-care med barn någonstans i åldrarna 0-5 år

• bor i värdfamilj

Tiden efter det är något oklar…

• vill väldigt gärna åka och hälsa på släktingar i Guayaquil och vara där i några dagar

• hoppas på att möta upp min kära mor som också ska hälsa på släktingarna

• resa runt lite i Ecuador (vart, hur länge och med mamma återstår att se)

• flyga till Galapagosöarna och vara där i några dagar

• känna mig nöjd och åka hem!

Hej och välkommen till mig!

Om ni vill följa med mig på min resa – läs här! Om ni gillar Ecuador – läs här! om ni vill veta om jag lever eller inte – läs här! om ni vill ha daglig uppdatering – läs inte här! I Ecuador kommer jag ha mycket roligare saker för mig än att hänga vid datorn. Men det betyder ju också att när jag väl skriver kommer jag ha massa att berätta!

Japp jag är nervös! Jag åker ju själv för tusan! Helt ensam utan någon att fråga om jag känner mig osäker, utan någon att bolla olika alternativ med, utan någon att känna sig vilsen med. Men framförallt åker jag helt ensam utan någon att vara beroende av, utan någon som bestämmer åt mig. Det känns bra!

Javisst jag är förberedd. Trodde jag ja…klart jag inte kan vara förberedd på någonting som jag inte har en aning hur det kommer vara! Jag har ju aldrig varit i Ecuador förut liksom. Får bara ta ett djupt andetag och ta itu med de hinder som uppstår under resans gång. Ingen idé att oroa sig för något som inte har hänt!

Jajamen den här resan är något impulsiv. För ett halvår sedan kunde jag inte drömma om att jag skulle sitta på ett plan till Quito vid den här tidpunkten. Inget fel med att vara impulsiv! Det är kul att vara impulsiv! ☺

Det finns människor med ett öppet sinne, 100% i förståelse för sin omgivning och 0% i fördomar. Dessa människor har oftast många intressanta historier att berätta och drar smarta slutsatser av sina erfarenheter. Och så finns det människor som inte har och gör det. Jag väljer alternativ 1! Att resa och utsätta sig för det som är nytt och främmande är det bästa sättet jag kan komma på! Ett stort steg ut i världen tar mig ett litet steg närmare alternativ 1.

Hej nu åker vi!