Galapagos

Galapagos oarna. Vi ar har. Det ar en drom.

Jag vet inte hur jag ska forklara, det gar inte att forklara med ord. Det spelar ingen roll hur manga bilder jag tar, de kommer anda inte att gora verkligeheten till narmelsevis rattvisa. For man maste vara har, se vattenleguanerna spruta salt ur nasan, hora sjolejonens rop under vattnet, kanna lugnet och friden. Forst da forstar man att dessa oar ar fortrollade. De ar inte paradiset, de ar inte dromplatsen pa jorden, de ar fortrollade. Det ar som om man har tagit sma bitar fran alla varldens naturer, landskap, djur och rort om till en stor deg och sedan klickat ut klickar mitt i stilla havet. Har finns vulkanlandskap dar det vaxer buskar direkt ur lavajord. Plotsligt sticker det upp kaktusar tre ganger sa stora som vanligt. Inte langt darifran stracker sig en ogonstickande vit sandstrand full med sjolejon som ligger och solar sig. Gar man en liten bit till kommer man till en liten stad. Gar man en liten bit till kommer man till en lagun med flamingos. Jatteskoldpaddor blandas med svarta leguaner, flamingos, delfiner, sjolejon, pelikaner, blafotade boobies, pingviner och hajar. Allt i en salig blandning. Och alla lever lugnt och fridfullt i harmoni. Inga djur ar radda for manniskor (det finns inga rovdjur pa Galapagos, sa de har inget att vara radda for) sa man kan komma riktigt nara och manga av djuren finns bara har och ingen annan stans. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna forklara pa den har skruttiga datorn under tidspressen av internetcaféklockan.

Orden ar for sma for Galapagos.

La familia

I onsdags var vi ute pa en supermysig liten bar i las Peñas, Guayaquil. Hela familjen! Mammas tva kusiner, mina tva sysslingar varav en med flickvan. Hela familjen drack supergoda drinkar och shotade tequila pa ecuadorianskt vis (nagot konstigt knyck med handen som jag inte fick till). Jag blev sa glad over hur man kan umgas hela slakten har! Man ar en anda stor familj pa ett helt annat satt an i Sverige: man ses mycket oftare och mer avslappnat (inte endast stora slaktmiddagar och slakttraffar nagon gang per ar).

Och det ar kul att hanga med slakten, speciellt nar den kommer fran Ecuador! Jattetraktigt var det att lamna dem pa lordagsmorgonen nar vi gav oss av mot Galapagos. Jag ska borja hanga betydligt mer med min slakt! Slakten i Guayaquil: vi ses pa natet! Slakten hemma: mig kommer ni fa se mycket av nu!

Quito - Esmeraldas - Guayaquil

Alla platser och stader i Ecuador ar olika...

Efter 2 manader drar jag slutsatsen att Ecuador inte ar ett land. Det ar minst 10 lander! For det kanns verkligen som om jag akt over flera landgranser for att uppleva det jag upplevt. Allt kan bara inte finnas i ett och samma Ecuador! Fran regnskogen over de fantastiska anderna och dess vulkaner, till kusten med sina fattiga smastader, softa surfstader och stora hamnstader. Tar man sedan baten vidare hamnar man ytterligare i en annan varld - Galapagos.

I Quito finns berg och vulkaner som omringar staden och man har mojligheten att inom loppet av nagra minuter plotsligt befinna sig pa toppen av nagon brant kulle, berg, vulkan och blicka ut over staden. Landskapet ar fantastiskt och detta ser man speciellt om man tar bussen en liten bit utanfor staden genom bergen. I Quito finns sa mycket aktiviteter och utflyktsmal att det spelar ingen roll om du stannar i 3 dagar eller 3 veckor, du kommer anda hinna se det basta men aldrig fa trakigt. Hojden ar bade ett plus och minus. Det ar klart att man kan kanna sig lite illamaende i borjan och den hoga hojden ger staden sitt konstiga klimat med stekheta dagar och iskalla natter. Men man vanjer sig snabbt vid 2800 m.o.h och har man bara en troja med sig ar det ganska coolt att befinna sig i varldens nast hogst belagna huvudstad. Ett minus ar sjalvklart den jobbiga trafiken och luften som ar full av avgaser. Minus nummer 2 ar de manga tjuvarna och att man jamt och standigt maste vara uppmarksam pa sina vardesaker (och sig sjalv ocksa saklart)...

I Esmeraldas finns musiken, dansen, stranderna, solen. Har finns ocksa fattigdomen, osakerheten, sjukdomarna och myggen. Esmeraldas har inte sa mycket att erbjuda nar det galler aktiviteter, i centrum finns liksom ingenting att gora, men stranderna i narheten vager upp det mesta. Och musiken. For den som gillar reggaeton och salsa saklart! Om du inte ar en fena pa otydliga spanska dialekter pa snabbspolning kan nog spraket bli ett litet handikapp...

Guayaquil: staden med vatten. Storstad som Quito, sen slutar likheterna. Guayaquil ar ganska platt och omringat av floder och vatten. Klimatet ar varmt och fuktigt som i Esmeraldas men spanskan ar mycket enklare att forsta och det ar som sagt en storstad med affarer, caféer och gallerior precis som Quito. Daremot finns det inte lika mycket musik som i Esmeraldas och inte lika mycket fina byggnader och mysiga caféer som i Quito. Men Guayaquil har en strandpromenad - Malecón 2000. Dar gick jag och mamma idag (mamma kom i morse :D) och vi gick aven upp for de manga trappstegen i las Peñas for att fa en vacker overblick over staden. Men det coolaste hittils med Guayaquil ar nog anda parken med de vilda landleguanerna som bara finns i Guayaquil, ingen annastans pa jorden! De ar overallt, i traden, pa parkbankarna, pa grasmattan och de ar lika casual som vilka duvor eller grasparvar som hellst! Ganska coolt att traffa slaktingarna ocksa saklart:)

Landleguander overallt i parken

Jag och syssling Andrea pa Malecón

Landleguanerna var stora med langa svansar...

...och vassa klor

las Peñas trafikregel: ga upp pa ena sidan och ga ner pa andra

Mamma pa 193:e trappsteget i las Peñas

Vi gick anda upp till kyrkan i las Peñas

Guayaquil

Japp sa var man i Guayaquil... efter 10 timmar i en skumpig buss pa daliga vagar ar jag framme i Ecuadors storsta stad som ligger vid kusten och darfor ocksa ar en stor hamnstad. Mina slaktingar ar trevliga, de bor jatte jatte fint, spanskan gar bra, internet nar jag vill hur lange jag vill... livet ar gott!

Kaos sista veckan

Kaos kaos kaos och kokande ilska! Jag har blivit bestulen. Inte pa bussen, inte pa gatan utan i mitt eget hus! Jag har blivit ranad i mitt eget rum! Jag ar sa arg sa att jag skakar.

Allt borjade nar jag hem fran Mompiche och markte att mina pengar var borta. Ringde till min kontaktperson direkt men var valdigt forsiktig med att anklaga nagon eftersom jag inte visste vem det var eller nar det hant och virrig som jag ar kanske jag lagt pengarna pa ett annat stalle och glomt bort det. Vagrade tro att nagon gatt in i mitt lasta rum och tagit pengar.

Dagen efter far jag inte middag forran halv 11... Min familj ar liksom borta utan att tanka pa att jag ska ha mat. Aja fick mat tillslut ialla fall.

Dagen efter: jag ar utelast!! Jag kommer inte in genom dorren for att nagon klantskalle satt pa haspen fran insidan. Dar star jag pa gatan utanfor huset, luktar barn och bloja och kan inte duscha. Ar kissnodig men kan inte ga pa toa. Ar hungrig men kan inte komma at mitt powersnack pa rummet. Ar bara allmant frustrerad. Och det blir morkt vilket inte ar sa kul nar jag star sjalv pa gatan i ett farligt kvarter. Fortfarande ingen familj. Sa da aker jag till stan och moter Helene for att fa sallskap, ata och snacka lite. Slutar med att vi moter upp Perikles och Juanfer och det blir en trevlig kvall. Sa langt. For nar jag sen efter mycket om och men kommer hem ar jag bestulen. Dorren till mitt rum var uppbruten och mina pengar var borta. Vet inte vem det var och visst ar det kanske dumt av mig att anklaga hela familjen. Men jag vet bara inte vad jag ska gora. Jag kan inte bo kvar i ett rum dar vem som hellst kan traska in narsomhellst. Sa igar natt bodde jag hos nunnorna pa Fundación Amiga dar jag jobbar. Och inatt bor jag pa hotel (yes aircondicion!!). Far se hur allt loser sig men jag ar mest arg pa sjalva handlingen, pengar ar ju trots allt bara pengar. Att veta att man inte ar saker i sitt hus och att veta att nagon har rotat bland ens saker ar varst.

Imorgon blir det inge mer Esmeraldas for mig. Da aker jag till Guayaquil for att halsa pa mina sysslingar. Ar jattespand pa att mota slaktingarna som jag knappt visste att jag hade och att fa se min kara mor igen. Ja for pa tisdag kommer hon till Guayaquil ocksa:)

Ska bli skont att aka har ifran samtidigt som det ar sorgligt. Da menar jag verkligen sorgligt! For dessa manniskor som jag har kommit att lara kanna har vet jag att jag aldrig mer kommer se. Aldrig mer! For aven om man sager "vi ses, vi maste ses igen, jag kan komma och halsa pa" sa vet man innerst inne att det inte kommer handa. Och barnen! Nar jag star i matsalen och alla barnen sitter och ater och jag sager "Chao niños!" och alla 60 barnen skriker "Chao tía!" tillbaka och vinkar far jag en klump i halsen. Jag kommer pa riktigt sakna barnen. Alla 60. Neicer som tror att han ar coolaste rapparen i stan, Mirta som varje morgon ska sitta i knat, Melany Michelle som alskar att latsassminka mig, Adonis som ar kung pa kast med liten boll, Andres som helt plotsligt har tagit av sig kladerna och springer runt i kalsonger, Melany som alltid alltid rymmer och som man far jaga runt hela byggnaden.

Jag alskar att aka men hatar ett farval.

Atacames

Jag aker flak

I helgen var det pask och jag akte flak! Inte riktigt studentflak men det fanns vissa likheter: ol, musik pa hog volym och vind i haret. Jag, Helene, Dessi fran Sverige och en hog killar fran Esmeraldas klamde in oss pa flaket och lamnade stan for Mompiche. En mycket liten, sot, surfstad med strand istallet for asfalt pa gatorna. Har kommer lite bilder... GLAD PASK!

En av stranderna i narheten av Mompiche dar vi spenderade fredagseftermiddagen.

Pa lordagen hangde vi pa Playa negra. Gissa hur den fatt sitt namn... japp sanden ar helt svart! Svart och glittrig. Det borjade med att en av oss borjade kasta sand och slutade sedan med att alla var tackta av svart sand fran topp till ta. Killarna hade sand i ansiktet och haret. Vi var sjalva pa stranden och solen sken och livet var skont. Det som var lite mer oskont var att jag, Helene och Dessi dagen efter upptackte utslag over hela benen. Jarnallergi fran stranden. Var kanske inte sa bra idé det dar med sand over hela kroppen iallafall...

Tog en tur till Muisne med bilen. Tyvarr stannade vi bara dar i nagra minuter for sen kom killarna pa att de var tvugna att ta ut pengar. Smart. Bra planerat killar med tanke pa att bankomater inte direkt vaxer pa trad har! Det slutar med att vi maste aka hela vagen tillbaka till Atacames (ca 1 timma). Men aaa vi var ju dar igar. Det var ingen som tankte pa att ta ut pengar da?

Vi aker flak...

Pengar

William och Valencia

Sota men alltfor smala Valentina vill hoppa hopprep

Utsikt fran min balkong

Esmeraldas ar fattigt. Nagra av barnen som kommer till dagiset har inte rad att ga till doktorn med variga sar och har ruttna tander for att de inte har rad att ga till tandlakaren. Anda har manga av barnen med sig fika for cirka 50 cent varje dag. Halla har ni hort om manga backar sma? Tydligen har de inte det... Som min vardmamma som koper sma 50 cl flaskor vatten till mig varje middag for 25 cent. Varfor koper hon inte en stor 5 litersdunk for 90 cent? Det ar klart att 25 cent ar mindre an 90 cent for tillfallet men inte i langa loppet. Men nar det galler pengar verkar det som om folk har inte tanker langre an nasan racker.

Adonis:)

Esmeraldas bilder

4 bilder fran dagiset...


Andrés. Brakar och kastar saker men ar en hejare pa pussel.

Mirta. En liten unge som antingen pratar och skriker hogst av alla och tar stor plats eller sitter helt apatisk i ett horn. Misstanker starkt att hon har det svart hemma. Jag har foralskat mig i henne.

Lek i parken. Pa bilden tre av de jobbigaste och brakigaste barnen: Nadieska, Melany och Sebastian

Alla barnen sover middag!

tva och en halv vecka i Esmeraldas

Nu har tva och en halv vecka gatt sedan jag kom till Esmeraldas. Det kanns som om jag har varit har en evighet men anda har tiden bara sprungit ivag. Livet har ar primitivt, enkelt och jadrit soft. Ibland har jag vatten, ibland inte. Ibland har jag strom, ibland inte. Maten bestar till stor del av ris, lite midre del frukt och sen fisk eller kott. Men jag gillar den faktiskt!

Har traffat ett gang surfare fran Esmeraldas genom Helene. James ar DJ pa basta klubben i Esmeraldas och de har alltid saker for sig. Bara att hanga pa om man vill. Enkelt och soft. I helgen var vi faktiskt pa James klubb Pikaros och svangde vara lurviga. Ja en vanlig utegangskvall i Esmeraldas ser ut sahar: traffar killarna i parken och hoppar sedan in i en bil. Ofta brukar vi vara 5-10 stycken i bilen, reggaeton pumpande i hogtalarna och sen kor vi runt kvarteret nagra varv tills vi beslutat vad man ska gora sen. Har kommit pa att detta nog ar forfesten. Ofta eller nastan alltid ar det dans pa una discoteca som galler efter det. Jag som alskar dans har nog kommit till ett litet paradis. For nastan alla har kan, alskar och vill dansa. Till reggaeton, salsa, merengue, hip-hip, house. Det ar varmt, svetten rinner men jakligt kul! DJ MoGo (James) spelar bra och kvallen toppas med nagra Ecuadorianska Pilesner.

I helgen var jag, Helene, Natalie (hon som jag bodde med i Quito forsta dagarna) och Helenes kompis Adrian pa stranden i Atacames som ligger 30 min fran Esmeraldas. Det ar underbart att jag uppskattar allt sa mycket mera har i Esmeraldas. En dag att bara fa slappa pa stranden ar guld. Jag riktigt njot av ata fruktsallad i plastglas och att sitta i solstol med bra bok (har fatt lana Shantaram av Helene som verkar superduper). Man kan verkligen ha det som bast pa stallen nar det ar som varst!

Bussen till jobbet lyckades jag ta ratt efter exakt tva veckor. Innan har jag varje morgon akt fel buss langt at ingenstans och sen tillslut kommit pa det och fatt ta taxi till jobbet. Eller sa har jag gatt pa ratt buss men akt for langt i alla fall. Men snalla klandra mig inte! Det finns inga busstopp (man staller sig bara vid vagkanten och vinkar in bussen), inga tidtabeller, ingen sager vart vi ar (sa man maste kanna igen sig dar man ska ga av) och bussen stannar genom att man gar fram och sager gracias. Men nu vet jag hur jag ska aka. Tror detta ar bra for att ova upp mitt lokalsinne...

Det har varit fotboll ocksa! Kval till VM. Ecuador gick det inge bra for. Folk ar superengagerade i fotboll vilket resulterade i att jag ocksa blev det. Kollade tva matcher Ecuador-Brasilien och Ecuador-Paraguay. Ecuador var bra, spelade lika bada matcherna men tyvarr rackte inte det! Utanfor pa min gata stod en TV och massa plaststolar med barn i kvarteret som kollade matchen. Det var stamning, jubel vid mal och stor besvikelse nar det kara landslaget inte gick vidare.

Det kommer fler och fler barn till dagiset och nu ar vi 30 barn. Far da och da kanslor som sager att det har barnet blir slaget hemma. Personalen sager det, barnen sager det (idag fick melissa utbrott nar hon skulle sova och skrek att mamma slar henne om hon gar och lagger sig nu) och Mirta hade ett konstigt blamarke pa lappen och satter sig ibland och grater i ett horn. Det ar hemskt och det finns inget man kan gora. Bara ge extra mycket karlek. Undra vad dessa barn kommer bli i framtiden?

Har fatt en mobil!! Woho! Det ar verkligen woho eftersom jag varit utan i over en manad. Kopte den av Johanna och far salt den innan jag aker hem ocksa. Superbra eftersom jag inte har nagon anvandning for den hemma (det ar annan frekvens har). Darfor kan jag inte heller skicka sms till Sverige. Pa ett satt kandes det skont att bli lite uppkopplad igen, ha tillgang till klocka vart jag an gar och ett riktigt alarm pa morgonen. Men sen har jag ju klarat mig sa bra utan i Quito och det har faktiskt varit valdigt rofyllt att slippa kolla klockan stup i kvarten eller oroa sig for att mobilen ska bli snodd eller att nagon har ringt utan att jag hort det. Undra om jag skulle klara en mobilfri manad i Sverige? Haha vore kul att testa. Jag vet ju hur man bestammer moten pa det primitiva sattet nu:)

Imorgon ska ni fa se bilder pa mina kara barn!

Puss och kram

Hall Ecuador rent!

Har ar det skitigt ska ni veta! Det verkar som om folk har inte vet vad papperskorg eller soptunna ar for nagot. Pa bussen: killen framfor mig ater en karamell, oppnar fonstret och slanger ut pappret. I affaren: en kille dricker en coca cola och slapper sedan flaskan ratt ner. Overallt langs med vagarna: sopor och skit. Det finns liksom inte pa kartan att gora sig besvaret att leta upp en papperskorg for att slanga ett litet godispapper eller en petflaska. Det kan man ju lika garna kasta pa gatan.

Jag inser nu hur otroligt rent Sverige ar och hur fult och frammande det kanns for mig att bara kasta skrap pa gatan. Men ibland maste jag, for det finns inga papperskorgar. Pa dagiset gor vi vart basta for att lara barnen att slanga skrapet i papperskorgen. Men det ar inte rent pa dagiset for det! Golvet som barnen leker och kryper pa ar superskitigt aven fast det moppas varje dag. Har i Ecuador tar man ju inte av sig skorna inomhus, sa det ar klart att det ar grusigt och smutsigt. Sen finns det bara ett vattenglas som alla barnen far dela pa och manga av barnen kissar direkt pa toalettgolvet (eller egentligen lite var som hellst dar de kanner for att kissa). Men det storsta problemet ar soptunnan i lekparken. Utanfor finns namligen en liten lekpark som tillhor dagiset med rutchkana och nagra gungor, vilket ar bra ordnat for det ar inte manga dagis som har det! Problemet ar bara att soptunnan i parken (varfor star den inte utanfor pa gatan?) som ar liten och inte har nagot riktigt lock. Dessutom slanger personalen inte soporna i soptunnan utan staller dem bara brevid. Detta resulterar i att soporna sprids i hela parken av djur och faglar och nar barnen ska leka i parken tar de upp soporna och leker med dem. Det ar hemskt att se och farligt dessutom eftersom barnen kan fa sjukdomar. Jag ska forsoka fa till en riktig soptunna! Lite spya, kiss och bajs kan jag klara, men sopor det ar riktigt ackligt!!

Sjalv ar jag ganska acklig jag med... Duschen bestar av en liten, svag fjuttstrale och det finns inget varmvatten. Ibland (varje sen kvall och tidig morgon) finns det inget vatten alls. Gar i flipflop hela dagarna pa smutsiga gator sa fotterna ar aldeles svarta nar jag kommer hem och det ar sa mycket fororeningar i luften att jag snyter gratt/svart. Och sa svettas jag hela tiden! Tur bara att det ar lika for alla! Jag och Helene har gjort pedikyr pa en liten salong for $4. Lyx!! Sa nu har jag fina tar i smutsiga Ecuador:)