Hemma bäst

Jag är hemma!

Inser att min dusch har hemma i Sverige har den perfekta strålen och mammas goda kycklingsallad är 100 gånger godare än innan (om det nu går). Det är ganska skönt att vara hemma igen och otroligt kul att prata med alla kompisar.

Det är knäppt hur man anpassar sig snabbt till andra vanor. Även fast jag bara har tillbringat 2,5 månader i Ecuador råkar jag säga "gracias" till personlen på Arlanda, blir jätteförvånad när det går att betala med kort på flygbussen och undrar om det blir några extra avgifter vid betalning av kort (alltid 10% avgift när man betalar med kort i Ecuador), undrar var papperskorgen där man slänger toapappret är någonstans och har fortfarande svårt att få in att det går att använda å ä och ö på datorn nu.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta vad det ar jag har varit med om. Allt bara sprang förbi innan jag hann blinka, samtidigt som det känns som jag har varit borta ett år. Minst. Jag har hunnit göra så mycket jag aldrig annars skulle drömma om att göra och träffat så mycket olika människor. Även fast allt varit så underbart och roligt och intressant, inser jag nu när jag kommer hem hur mycket jag ändå saknat saker och ting här hemma. Vänner, familj, mat, säng, godis, min mobil you name it. Och lika viktigt som jag tycker det är att ge sig ut och "se världen" tycker jag det är att känna hur skönt det är att komma hem. För det är sängen, duschen, mammas kycklingsallad som får mig att våga resa. Jag vet vad jag kommer tillbaka till. Jag älskar att komma hem. Jag är hemma!

Galapagos

Galapagos oarna. Vi ar har. Det ar en drom.

Jag vet inte hur jag ska forklara, det gar inte att forklara med ord. Det spelar ingen roll hur manga bilder jag tar, de kommer anda inte att gora verkligeheten till narmelsevis rattvisa. For man maste vara har, se vattenleguanerna spruta salt ur nasan, hora sjolejonens rop under vattnet, kanna lugnet och friden. Forst da forstar man att dessa oar ar fortrollade. De ar inte paradiset, de ar inte dromplatsen pa jorden, de ar fortrollade. Det ar som om man har tagit sma bitar fran alla varldens naturer, landskap, djur och rort om till en stor deg och sedan klickat ut klickar mitt i stilla havet. Har finns vulkanlandskap dar det vaxer buskar direkt ur lavajord. Plotsligt sticker det upp kaktusar tre ganger sa stora som vanligt. Inte langt darifran stracker sig en ogonstickande vit sandstrand full med sjolejon som ligger och solar sig. Gar man en liten bit till kommer man till en liten stad. Gar man en liten bit till kommer man till en lagun med flamingos. Jatteskoldpaddor blandas med svarta leguaner, flamingos, delfiner, sjolejon, pelikaner, blafotade boobies, pingviner och hajar. Allt i en salig blandning. Och alla lever lugnt och fridfullt i harmoni. Inga djur ar radda for manniskor (det finns inga rovdjur pa Galapagos, sa de har inget att vara radda for) sa man kan komma riktigt nara och manga av djuren finns bara har och ingen annan stans. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna forklara pa den har skruttiga datorn under tidspressen av internetcaféklockan.

Orden ar for sma for Galapagos.

La familia

I onsdags var vi ute pa en supermysig liten bar i las Peñas, Guayaquil. Hela familjen! Mammas tva kusiner, mina tva sysslingar varav en med flickvan. Hela familjen drack supergoda drinkar och shotade tequila pa ecuadorianskt vis (nagot konstigt knyck med handen som jag inte fick till). Jag blev sa glad over hur man kan umgas hela slakten har! Man ar en anda stor familj pa ett helt annat satt an i Sverige: man ses mycket oftare och mer avslappnat (inte endast stora slaktmiddagar och slakttraffar nagon gang per ar).

Och det ar kul att hanga med slakten, speciellt nar den kommer fran Ecuador! Jattetraktigt var det att lamna dem pa lordagsmorgonen nar vi gav oss av mot Galapagos. Jag ska borja hanga betydligt mer med min slakt! Slakten i Guayaquil: vi ses pa natet! Slakten hemma: mig kommer ni fa se mycket av nu!

Quito - Esmeraldas - Guayaquil

Alla platser och stader i Ecuador ar olika...

Efter 2 manader drar jag slutsatsen att Ecuador inte ar ett land. Det ar minst 10 lander! For det kanns verkligen som om jag akt over flera landgranser for att uppleva det jag upplevt. Allt kan bara inte finnas i ett och samma Ecuador! Fran regnskogen over de fantastiska anderna och dess vulkaner, till kusten med sina fattiga smastader, softa surfstader och stora hamnstader. Tar man sedan baten vidare hamnar man ytterligare i en annan varld - Galapagos.

I Quito finns berg och vulkaner som omringar staden och man har mojligheten att inom loppet av nagra minuter plotsligt befinna sig pa toppen av nagon brant kulle, berg, vulkan och blicka ut over staden. Landskapet ar fantastiskt och detta ser man speciellt om man tar bussen en liten bit utanfor staden genom bergen. I Quito finns sa mycket aktiviteter och utflyktsmal att det spelar ingen roll om du stannar i 3 dagar eller 3 veckor, du kommer anda hinna se det basta men aldrig fa trakigt. Hojden ar bade ett plus och minus. Det ar klart att man kan kanna sig lite illamaende i borjan och den hoga hojden ger staden sitt konstiga klimat med stekheta dagar och iskalla natter. Men man vanjer sig snabbt vid 2800 m.o.h och har man bara en troja med sig ar det ganska coolt att befinna sig i varldens nast hogst belagna huvudstad. Ett minus ar sjalvklart den jobbiga trafiken och luften som ar full av avgaser. Minus nummer 2 ar de manga tjuvarna och att man jamt och standigt maste vara uppmarksam pa sina vardesaker (och sig sjalv ocksa saklart)...

I Esmeraldas finns musiken, dansen, stranderna, solen. Har finns ocksa fattigdomen, osakerheten, sjukdomarna och myggen. Esmeraldas har inte sa mycket att erbjuda nar det galler aktiviteter, i centrum finns liksom ingenting att gora, men stranderna i narheten vager upp det mesta. Och musiken. For den som gillar reggaeton och salsa saklart! Om du inte ar en fena pa otydliga spanska dialekter pa snabbspolning kan nog spraket bli ett litet handikapp...

Guayaquil: staden med vatten. Storstad som Quito, sen slutar likheterna. Guayaquil ar ganska platt och omringat av floder och vatten. Klimatet ar varmt och fuktigt som i Esmeraldas men spanskan ar mycket enklare att forsta och det ar som sagt en storstad med affarer, caféer och gallerior precis som Quito. Daremot finns det inte lika mycket musik som i Esmeraldas och inte lika mycket fina byggnader och mysiga caféer som i Quito. Men Guayaquil har en strandpromenad - Malecón 2000. Dar gick jag och mamma idag (mamma kom i morse :D) och vi gick aven upp for de manga trappstegen i las Peñas for att fa en vacker overblick over staden. Men det coolaste hittils med Guayaquil ar nog anda parken med de vilda landleguanerna som bara finns i Guayaquil, ingen annastans pa jorden! De ar overallt, i traden, pa parkbankarna, pa grasmattan och de ar lika casual som vilka duvor eller grasparvar som hellst! Ganska coolt att traffa slaktingarna ocksa saklart:)

Landleguander overallt i parken

Jag och syssling Andrea pa Malecón

Landleguanerna var stora med langa svansar...

...och vassa klor

las Peñas trafikregel: ga upp pa ena sidan och ga ner pa andra

Mamma pa 193:e trappsteget i las Peñas

Vi gick anda upp till kyrkan i las Peñas

Guayaquil

Japp sa var man i Guayaquil... efter 10 timmar i en skumpig buss pa daliga vagar ar jag framme i Ecuadors storsta stad som ligger vid kusten och darfor ocksa ar en stor hamnstad. Mina slaktingar ar trevliga, de bor jatte jatte fint, spanskan gar bra, internet nar jag vill hur lange jag vill... livet ar gott!

Kaos sista veckan

Kaos kaos kaos och kokande ilska! Jag har blivit bestulen. Inte pa bussen, inte pa gatan utan i mitt eget hus! Jag har blivit ranad i mitt eget rum! Jag ar sa arg sa att jag skakar.

Allt borjade nar jag hem fran Mompiche och markte att mina pengar var borta. Ringde till min kontaktperson direkt men var valdigt forsiktig med att anklaga nagon eftersom jag inte visste vem det var eller nar det hant och virrig som jag ar kanske jag lagt pengarna pa ett annat stalle och glomt bort det. Vagrade tro att nagon gatt in i mitt lasta rum och tagit pengar.

Dagen efter far jag inte middag forran halv 11... Min familj ar liksom borta utan att tanka pa att jag ska ha mat. Aja fick mat tillslut ialla fall.

Dagen efter: jag ar utelast!! Jag kommer inte in genom dorren for att nagon klantskalle satt pa haspen fran insidan. Dar star jag pa gatan utanfor huset, luktar barn och bloja och kan inte duscha. Ar kissnodig men kan inte ga pa toa. Ar hungrig men kan inte komma at mitt powersnack pa rummet. Ar bara allmant frustrerad. Och det blir morkt vilket inte ar sa kul nar jag star sjalv pa gatan i ett farligt kvarter. Fortfarande ingen familj. Sa da aker jag till stan och moter Helene for att fa sallskap, ata och snacka lite. Slutar med att vi moter upp Perikles och Juanfer och det blir en trevlig kvall. Sa langt. For nar jag sen efter mycket om och men kommer hem ar jag bestulen. Dorren till mitt rum var uppbruten och mina pengar var borta. Vet inte vem det var och visst ar det kanske dumt av mig att anklaga hela familjen. Men jag vet bara inte vad jag ska gora. Jag kan inte bo kvar i ett rum dar vem som hellst kan traska in narsomhellst. Sa igar natt bodde jag hos nunnorna pa Fundación Amiga dar jag jobbar. Och inatt bor jag pa hotel (yes aircondicion!!). Far se hur allt loser sig men jag ar mest arg pa sjalva handlingen, pengar ar ju trots allt bara pengar. Att veta att man inte ar saker i sitt hus och att veta att nagon har rotat bland ens saker ar varst.

Imorgon blir det inge mer Esmeraldas for mig. Da aker jag till Guayaquil for att halsa pa mina sysslingar. Ar jattespand pa att mota slaktingarna som jag knappt visste att jag hade och att fa se min kara mor igen. Ja for pa tisdag kommer hon till Guayaquil ocksa:)

Ska bli skont att aka har ifran samtidigt som det ar sorgligt. Da menar jag verkligen sorgligt! For dessa manniskor som jag har kommit att lara kanna har vet jag att jag aldrig mer kommer se. Aldrig mer! For aven om man sager "vi ses, vi maste ses igen, jag kan komma och halsa pa" sa vet man innerst inne att det inte kommer handa. Och barnen! Nar jag star i matsalen och alla barnen sitter och ater och jag sager "Chao niños!" och alla 60 barnen skriker "Chao tía!" tillbaka och vinkar far jag en klump i halsen. Jag kommer pa riktigt sakna barnen. Alla 60. Neicer som tror att han ar coolaste rapparen i stan, Mirta som varje morgon ska sitta i knat, Melany Michelle som alskar att latsassminka mig, Adonis som ar kung pa kast med liten boll, Andres som helt plotsligt har tagit av sig kladerna och springer runt i kalsonger, Melany som alltid alltid rymmer och som man far jaga runt hela byggnaden.

Jag alskar att aka men hatar ett farval.

Atacames

Jag aker flak

I helgen var det pask och jag akte flak! Inte riktigt studentflak men det fanns vissa likheter: ol, musik pa hog volym och vind i haret. Jag, Helene, Dessi fran Sverige och en hog killar fran Esmeraldas klamde in oss pa flaket och lamnade stan for Mompiche. En mycket liten, sot, surfstad med strand istallet for asfalt pa gatorna. Har kommer lite bilder... GLAD PASK!

En av stranderna i narheten av Mompiche dar vi spenderade fredagseftermiddagen.

Pa lordagen hangde vi pa Playa negra. Gissa hur den fatt sitt namn... japp sanden ar helt svart! Svart och glittrig. Det borjade med att en av oss borjade kasta sand och slutade sedan med att alla var tackta av svart sand fran topp till ta. Killarna hade sand i ansiktet och haret. Vi var sjalva pa stranden och solen sken och livet var skont. Det som var lite mer oskont var att jag, Helene och Dessi dagen efter upptackte utslag over hela benen. Jarnallergi fran stranden. Var kanske inte sa bra idé det dar med sand over hela kroppen iallafall...

Tog en tur till Muisne med bilen. Tyvarr stannade vi bara dar i nagra minuter for sen kom killarna pa att de var tvugna att ta ut pengar. Smart. Bra planerat killar med tanke pa att bankomater inte direkt vaxer pa trad har! Det slutar med att vi maste aka hela vagen tillbaka till Atacames (ca 1 timma). Men aaa vi var ju dar igar. Det var ingen som tankte pa att ta ut pengar da?

Vi aker flak...

Pengar

William och Valencia

Sota men alltfor smala Valentina vill hoppa hopprep

Utsikt fran min balkong

Esmeraldas ar fattigt. Nagra av barnen som kommer till dagiset har inte rad att ga till doktorn med variga sar och har ruttna tander for att de inte har rad att ga till tandlakaren. Anda har manga av barnen med sig fika for cirka 50 cent varje dag. Halla har ni hort om manga backar sma? Tydligen har de inte det... Som min vardmamma som koper sma 50 cl flaskor vatten till mig varje middag for 25 cent. Varfor koper hon inte en stor 5 litersdunk for 90 cent? Det ar klart att 25 cent ar mindre an 90 cent for tillfallet men inte i langa loppet. Men nar det galler pengar verkar det som om folk har inte tanker langre an nasan racker.

Adonis:)

Esmeraldas bilder

4 bilder fran dagiset...


Andrés. Brakar och kastar saker men ar en hejare pa pussel.

Mirta. En liten unge som antingen pratar och skriker hogst av alla och tar stor plats eller sitter helt apatisk i ett horn. Misstanker starkt att hon har det svart hemma. Jag har foralskat mig i henne.

Lek i parken. Pa bilden tre av de jobbigaste och brakigaste barnen: Nadieska, Melany och Sebastian

Alla barnen sover middag!

tva och en halv vecka i Esmeraldas

Nu har tva och en halv vecka gatt sedan jag kom till Esmeraldas. Det kanns som om jag har varit har en evighet men anda har tiden bara sprungit ivag. Livet har ar primitivt, enkelt och jadrit soft. Ibland har jag vatten, ibland inte. Ibland har jag strom, ibland inte. Maten bestar till stor del av ris, lite midre del frukt och sen fisk eller kott. Men jag gillar den faktiskt!

Har traffat ett gang surfare fran Esmeraldas genom Helene. James ar DJ pa basta klubben i Esmeraldas och de har alltid saker for sig. Bara att hanga pa om man vill. Enkelt och soft. I helgen var vi faktiskt pa James klubb Pikaros och svangde vara lurviga. Ja en vanlig utegangskvall i Esmeraldas ser ut sahar: traffar killarna i parken och hoppar sedan in i en bil. Ofta brukar vi vara 5-10 stycken i bilen, reggaeton pumpande i hogtalarna och sen kor vi runt kvarteret nagra varv tills vi beslutat vad man ska gora sen. Har kommit pa att detta nog ar forfesten. Ofta eller nastan alltid ar det dans pa una discoteca som galler efter det. Jag som alskar dans har nog kommit till ett litet paradis. For nastan alla har kan, alskar och vill dansa. Till reggaeton, salsa, merengue, hip-hip, house. Det ar varmt, svetten rinner men jakligt kul! DJ MoGo (James) spelar bra och kvallen toppas med nagra Ecuadorianska Pilesner.

I helgen var jag, Helene, Natalie (hon som jag bodde med i Quito forsta dagarna) och Helenes kompis Adrian pa stranden i Atacames som ligger 30 min fran Esmeraldas. Det ar underbart att jag uppskattar allt sa mycket mera har i Esmeraldas. En dag att bara fa slappa pa stranden ar guld. Jag riktigt njot av ata fruktsallad i plastglas och att sitta i solstol med bra bok (har fatt lana Shantaram av Helene som verkar superduper). Man kan verkligen ha det som bast pa stallen nar det ar som varst!

Bussen till jobbet lyckades jag ta ratt efter exakt tva veckor. Innan har jag varje morgon akt fel buss langt at ingenstans och sen tillslut kommit pa det och fatt ta taxi till jobbet. Eller sa har jag gatt pa ratt buss men akt for langt i alla fall. Men snalla klandra mig inte! Det finns inga busstopp (man staller sig bara vid vagkanten och vinkar in bussen), inga tidtabeller, ingen sager vart vi ar (sa man maste kanna igen sig dar man ska ga av) och bussen stannar genom att man gar fram och sager gracias. Men nu vet jag hur jag ska aka. Tror detta ar bra for att ova upp mitt lokalsinne...

Det har varit fotboll ocksa! Kval till VM. Ecuador gick det inge bra for. Folk ar superengagerade i fotboll vilket resulterade i att jag ocksa blev det. Kollade tva matcher Ecuador-Brasilien och Ecuador-Paraguay. Ecuador var bra, spelade lika bada matcherna men tyvarr rackte inte det! Utanfor pa min gata stod en TV och massa plaststolar med barn i kvarteret som kollade matchen. Det var stamning, jubel vid mal och stor besvikelse nar det kara landslaget inte gick vidare.

Det kommer fler och fler barn till dagiset och nu ar vi 30 barn. Far da och da kanslor som sager att det har barnet blir slaget hemma. Personalen sager det, barnen sager det (idag fick melissa utbrott nar hon skulle sova och skrek att mamma slar henne om hon gar och lagger sig nu) och Mirta hade ett konstigt blamarke pa lappen och satter sig ibland och grater i ett horn. Det ar hemskt och det finns inget man kan gora. Bara ge extra mycket karlek. Undra vad dessa barn kommer bli i framtiden?

Har fatt en mobil!! Woho! Det ar verkligen woho eftersom jag varit utan i over en manad. Kopte den av Johanna och far salt den innan jag aker hem ocksa. Superbra eftersom jag inte har nagon anvandning for den hemma (det ar annan frekvens har). Darfor kan jag inte heller skicka sms till Sverige. Pa ett satt kandes det skont att bli lite uppkopplad igen, ha tillgang till klocka vart jag an gar och ett riktigt alarm pa morgonen. Men sen har jag ju klarat mig sa bra utan i Quito och det har faktiskt varit valdigt rofyllt att slippa kolla klockan stup i kvarten eller oroa sig for att mobilen ska bli snodd eller att nagon har ringt utan att jag hort det. Undra om jag skulle klara en mobilfri manad i Sverige? Haha vore kul att testa. Jag vet ju hur man bestammer moten pa det primitiva sattet nu:)

Imorgon ska ni fa se bilder pa mina kara barn!

Puss och kram

Hall Ecuador rent!

Har ar det skitigt ska ni veta! Det verkar som om folk har inte vet vad papperskorg eller soptunna ar for nagot. Pa bussen: killen framfor mig ater en karamell, oppnar fonstret och slanger ut pappret. I affaren: en kille dricker en coca cola och slapper sedan flaskan ratt ner. Overallt langs med vagarna: sopor och skit. Det finns liksom inte pa kartan att gora sig besvaret att leta upp en papperskorg for att slanga ett litet godispapper eller en petflaska. Det kan man ju lika garna kasta pa gatan.

Jag inser nu hur otroligt rent Sverige ar och hur fult och frammande det kanns for mig att bara kasta skrap pa gatan. Men ibland maste jag, for det finns inga papperskorgar. Pa dagiset gor vi vart basta for att lara barnen att slanga skrapet i papperskorgen. Men det ar inte rent pa dagiset for det! Golvet som barnen leker och kryper pa ar superskitigt aven fast det moppas varje dag. Har i Ecuador tar man ju inte av sig skorna inomhus, sa det ar klart att det ar grusigt och smutsigt. Sen finns det bara ett vattenglas som alla barnen far dela pa och manga av barnen kissar direkt pa toalettgolvet (eller egentligen lite var som hellst dar de kanner for att kissa). Men det storsta problemet ar soptunnan i lekparken. Utanfor finns namligen en liten lekpark som tillhor dagiset med rutchkana och nagra gungor, vilket ar bra ordnat for det ar inte manga dagis som har det! Problemet ar bara att soptunnan i parken (varfor star den inte utanfor pa gatan?) som ar liten och inte har nagot riktigt lock. Dessutom slanger personalen inte soporna i soptunnan utan staller dem bara brevid. Detta resulterar i att soporna sprids i hela parken av djur och faglar och nar barnen ska leka i parken tar de upp soporna och leker med dem. Det ar hemskt att se och farligt dessutom eftersom barnen kan fa sjukdomar. Jag ska forsoka fa till en riktig soptunna! Lite spya, kiss och bajs kan jag klara, men sopor det ar riktigt ackligt!!

Sjalv ar jag ganska acklig jag med... Duschen bestar av en liten, svag fjuttstrale och det finns inget varmvatten. Ibland (varje sen kvall och tidig morgon) finns det inget vatten alls. Gar i flipflop hela dagarna pa smutsiga gator sa fotterna ar aldeles svarta nar jag kommer hem och det ar sa mycket fororeningar i luften att jag snyter gratt/svart. Och sa svettas jag hela tiden! Tur bara att det ar lika for alla! Jag och Helene har gjort pedikyr pa en liten salong for $4. Lyx!! Sa nu har jag fina tar i smutsiga Ecuador:)

Bitmarke

Idag har jag jobbat tva dagar pa dagiset. Jag har ett bitmarke pa hogra handen. Det sager ganska mycket om hur stamningen ar. Barnen slass och ar allt ar "mitt, mitt, mitt". Ingen vill dela med sig och inga barn vill leka tillsammans. Blev hotad av en liten illbatting som sa att han skulle skara mig med maschete. Men de flesta ar oroligt sota bara de vill.

Skont att den norska och svenska tjejen var pa plats sa jag kunde observera hur dagarna ser ut. Borjar med att alla barnen kommer till dagiset i sina "uniformer". Det forsta som hander ar att alla ska bytas om till sina "lekklader". Alla barnen ska samsas i ett litet rum, inte allt for manga leksaker finns, bara vissa barn har med sig fika. Lego tas fram men det blir aldrig nagon riktig lek, utan mest slass, kasta, grata. Ett forsok till samling med sang och sagoberattande urartar alltid mot slutet. Sen ska vi arbeta. Mala teckningar. Men barnen far sjalva inte mala vad de vill med vilken farg de vill, utan maste mala ankor med gula pennor. Viktigt att det ser bra ut! Sen ar det parken som galler, men de som inte har malat far inte ga ut.

Nar man har kommit sa har langt pa dagen ar man helt slut och genomsvettig. Alla barnen klanger och skriker och brakar hela tiden. Innan lunchen ska alla tvatta handerna, sedan foljer en hetsig lunch. Barnen far kasta i sig maten for att sedan duscha, satta pa sig "uniformerna" och ga och lagga sig. 25 barn sover pa 4 madrasser pa golvet. Efter ett tag har faktiskt alla somnat (till min forvaning!). Nar de vaknar far de lite mellis och ska forsoka halla sig rena och fina med sina vattenkammade har tills foraldrarna hamtar dem.

Det finns aven tva andra avdelningar for yngre barn och bebisar dar det ar lite lugnare. Jag inser redan efter tva dagar att kaoset och oordningen kraver mycket mer an nagon liten volontar som stannar i 5 veckor. Det handlar om langsiktighet. Mer plats for barnen, mindre grupper, fler heltidsanstallda och utbildade larare. Forsoker iallafall att sa gott jag kan med compartimos (vi delar), somos amigos (vi ar kompisar), jugamos juntos (vi leker tillsammans) for det ar nagot som barnen inte fattar. Men sa har de sakert fatt det av sina foraldrar ocksa som ar lata, inte vet/orkar uppfostra sina barn och anvander vald mot dem. Jag befinner mig trots allt i en stad dar det ar farligt att ga sjalv och absolut efter morkrets inbrott. Inte ens ett kvarter. Sadana fadrar sadana soner. Som sedan blir fadrar. Som far soner. Som blir fadrar...

Bienvenidos a Esmeraldas

Nu sitter jag i Esmeraldas, Ecuadors fattigaste stad. Esmeraldas ligger pa kusten i norra Ecuador och det tog 7 timmar med bussen fran Quito. Har ar det afro-ecuadorianerna som regerar och det pumpar bokstavligen musik pa gatorna. Nastan enbart reggaeton:) Det ar varmt och fuktigt som tusan och nar jag packade upp min fleece (som jag anvant i Quito pa natterna) holl jag pa att do! Kunde knappt titta pa den.

Esmeraldas har en strand som jag gjorde ett snabbt besok pa igar med familjens dotter och hennes kompis. Forsokte halla en konversation men det ar svart for de pratar extremt snabbt och utan s... Familjen jag bor hos ar trevlig och enkel. I mitt rum: sang, bord, stol, byra, lampa. Nada más! Maten: enkel men god. Grannar: en honsgard och tre skallande hundar. Somnade till kuckeliku, tropiskt regn och nagon slags kareoke till salsa och reggaeton pa gatan utanfor.

mina kara grannar

Plan kraschade i bostadshus i Quito

Ett arméflygplan kraschade sent på torsdagskvällen i två byggnader i Ecuadors huvudstad Quito. Minst sju personer dog.

Enligt landets försvarsminister Javier Ponce dödades tre militärer och två civila ombord på planet samt två personer som befann sig på marken. Enligt Sky News skadades två personer.
Uppgifterna är dock osäkra. I ett tidigare skede uppgavs tre personer på marken ha omkommit.
Räddningspersonal på plats sade att planet slog in i två byggnader i ett välbärgat bostadsområde i norra delen av Quito innan det störtade på en bakgård. Ett av husen fattade eld och brann explosionsartat.
- Jag kände en explosion när jag öppnade ytterdörren och hörde ett kraftigt ljud innan vi rusade ut, sade Elena Morocho som arbetar i ett av husen nära haveriplatsen.
Planet slog ner nära ett hotell och den amerikanska ambassadörens hem. Ambassadören var dock oskadd enligt amerikanska myndigheter.
De två civila som färdades i planet var enligt BBC fru och son till piloten. Varför de var med ombord kommer att utredas.
Planet hade deltagit i en övning då olyckan inträffade. Enligt uppgifter i lokala medier rådde dimma då kollisionen inträffade.
Enligt Sky News har området där nattens krasch skedde drabbats av fyra liknande incidenter med militära plan. 1992 omkom landets befälhavare då hans plan kolliderade med en byggnad. Samma år dog en av landets ministrar i en liknande olycka.

TT-Reuters

Jenny Stiernstedt


Otackt nara dar jag bodde. Kommer ni ihag att jag berattade om lilla dalen Guapulo dar jag och Tessa varit for att titta pa utsikten. Japp dar var det! Cirka 15 minuters promenad fran vart hus. Killarna i mitt hus hade akt dit for att titta, men jag tog en tupplur sa jag missade det! Enligt Victor (killen i mitt hus) "Ena killen hade skriktigt: vi flyger for lagt, vi flager for lagt, men den andre hade sagt: det ar lungt du flyger med pápi!"

Adios amigo!

Dags att saga adios till Quito!

Imorgonbitti ger jag mig av till Esmeraldas... Magen ar bra nu och jag kanner mig laddad for en ny stad, ny kultur, nytt sprak (ja de pa kusten pratar tydligen helt annorlunda/snabbare/sluddrigare).

Anda kanner jag samma vemod som nar jag lamnade Barcelona. Jag kommer sakna Quito! Verkligen. Jag har lart kanna staden, sett dess brister, accepterat dem. Sett dess mojligheter, utnyttjat dem. Quito har gett mig 3 underbara veckor som jag aldrig kommer glomma. Presenterat mig for massa underbara manniskor. Jag kommer sakna dig, Quito min van, men det funkar inte att bli for fast. Bast att aka innan vi bli bastisar!

Hej da sager jag ocksa till min kara larare Diana som statt ut med min hackiga spanska i 3 veckor och till var lilla grupp: Diana, Pablo, Tessa och jag!

Knorr i magen

Jag ar sjuk i magen:(

aker inte till Esmeraldas forran pa fredag morgon

¡A Baños a Baños a Baños!

¡A Baños a Baños a Baños! Nar vi hor busskillen skrika det, vet vi att vi kliver pa ratt buss.

En helg i Baños. Jag och Tessa. $85 var. Detta ar vad vi far:

- bussresa dit
- en pase Dorritos till middag pa bussen
- tva natter pa Hostal Plantas y Blanco (Vaxter och Vitt) (det var vitt och mycket vaxter).
- ett skont morgonbad i thermalbadet Piscinas de la Virgen. Vatten uppvarmt av den aktiva vulkanen. Varmt sa det skollade, men skont!- en av de basta frukostarna jag haft pa lange! jordgubbsjuice, té, tva stekta agg, 3 olika hembakta brod, tva olika sylter, tva hemgjorda pannkakor. Pa terassen pa taket dessutom. Thermalbad och superfrukost, sa vill jag borja mina morgonar. Siempre!
- hyra av mountinbikes (nu ska har cyklas!)
- cable car over floden
- intrade till det stora vattenfallet Pailon del Diablo. Efter att ha krypit genom en liten gang i berget var i plotsligt bakom vattenfallet! Blott och extremt coolt. Som det stod pa skylten innan vi kom fram "Estás preparado para una sorpresa!! Dios existe!!"- bad i floden som flyter fran vattenfallet (kostade iof ingenting)
- akte flak tillbaka till Baños
- mycket god middag pa Casa Hood med smoothies till efterratt
- nasta morgon ater vi superfrukost igen
- ett hopp fran en bro (sakerhetslina saklart!) helt emot manniskans natur (jag tror hjarnan automatiskt stangs av for nagra sekunder nar jag tar steget ut fran bron) och helt underbar adrenalinkick efterat!- en helt otrolig rafting med Rain Forestur. Jag, Tessa och tre andra satt i en liten gummibat med hjalmar och varsin paddel. Och paddlade gjorde vi nerfor forsen! Valte gjorde vi ocksa! tva ganger! Det var riktigt laskigt att forsa ner for floden utan kontroll (speciellt eftersom floden var niva 5 vilket ar den svaraste nivan), men var duktiga guide plockade upp oss igen.
- resa tillbaka till staden med I will always love you (pa spanska saklart!) i hogtalarna
-bussresa tillbaka!

Vecka 3

Tisdag
- picnic i parque Itchimbia

Tessa och jag handlade pa Supemaxi: Frukt, brod, juice, bananchips. Det var varmt och soligt och manga trappor upp! men det var latt vart det! Utsikten over Quito var harlig och sa var aven graset vi satt i. Aven fast jag brande mig i nacken

Onsdag
- Mitad del Mundo (ekvatorlinjen) med Diana (min spansklarare)Fick gora lite experiment pa ekvatorlinjen...
T.ex fick vi se att vattnet rinner, se sjalva:


Sa har rinner vattnet pa sodra halvklotet (medsols)



Sa har rinner vattnet pa norra halvklotet (motsols)

titta har hur det blir pa ekvatorlinjen! oj nu rinner vattnet rakt ner!

Och sa fick jag forklarat for mig att alla krafter fran de olika halvkloten neutraliseras mitt pa ekvatorlinjen. Det bevisades med att jag lyckades balansera ett agg pa en spik...forsok det om ni kan!

- pa kvallen gick jag till ett stalle, Bungalow, dar det var ladies night (man fick en plastmugg och fick alla drinkar gratis i den innan klockan 10). Av en slump traffar jag Tessa som ocksa gatt dit. Va i *** gor du har?? Visar sig att hon ar dar med sina kanadensiska kompisar som ar i Quito over dagen. Vi gar vidare till en annan bar med livesalsamusik:) harlig kvall!

Torsdag
- bio med Cristobal (killen som bor i mitt hus). For $4 sag vi Slumdog millionaire (¿Quién quiere ser millonario?). Mycket bra film!

Fredag
- frukost pa cafecito med batido och bananpannkaka
- jag och Tessa bestammer oss for att aka till Baños ikvall!
- dansade merengue pa spansklektionen
- tar taxi till bussterminalen...

"It causes a deep sadness that nature talks while man does not listen" Victor Hugo

Har ar min resa till Amazonas!


Nar jag, Tessa och Otto kom fram till staden Coca efter 8 timmar i buss pa skumpig vag, hamtade en bat upp oss. Vi akte en stund pa floden Rio Napo for att komma fram till Yarina lodge dar vi skulle bo. Det var varmt, fuktigt och luktade vaxthus.

Detta ar den lilla hyddan vi bodde i. Det fanns sangar med myggnat, dusch och elektricitet mellan 6 och 10 pa kvallen. Och en hangmatta ocksa!

En fin liten insekt pa var hangmatta

Efter att ha inackorderat oss i var lilla hydda var det dags for lite hiking! Tog kanoten annu langre in i skogen. Medan José paddlade sakta satt alla tysta och tittade med stora ogon. Hoga trad som omringar oss och en fjaril stor som min handflata fladdrar forbi. Det anda som hors ar ljudet fran naturen.

Med regnponchos, gummistovlar och vandringsstavar gick vi over stock och sten...

...och trask

Denna bilden forestaller mig nar jag svingar mig i en lian! Hogt var det! AAAIIIAAAAIIIAAA (Tarzan skrik)!

En liten tradgroda

Val tillbaka pa lodgen hade vi intressanta samtal om allt mellan himmel och jord. Och Tessa visar lotusstallningen

Fjarilar

Morgonen darpa valkomnades vi av "husdjuret" tapiren Maria. Fulsotare djur har jag nog aldrig sett! Med snabel som en elefant, musoron, hovliknande fotter, pals som en gris och hundvalpsogon.

Vi gick en tur i djungeln for att komma till fagelskadartornet. Harifran sag vi bl.a. tucaner, pagegojor, skoldpaddor. Saklart sag vi dem pa langt hall med kikare och bara for en liten stund. Men det ar lite det som ar tjusningen med det hela. Vi ar inte pa nagot zoo. Detta ar vilda djur som ror sig fritt. Darfor blir man glad bara man ser en liten varelse pa langt hall flyga ivag.

Efter lunch var det dags for lite hiking igen...

...denna gang var malet ett enormt 45 meter hogt trad, med utkiksplattform hogst upp.

Hogst uppifran tradet var utsikten fantastisk. Hela djungeln bredde ut sig i sin prakt. Jag hoppas innerligt att detta alltid kommer finnas kvar. Snalla, lat regnskogen sta!

Detta ar Eduardo, var guide! Han och José (som ar native) visade oss Amazonas och berattade massor om djur och vaxter. Tank vilket jobb! traska omkring i regnskogen varje dag och prata om sadant man tycker ar intressant.

45 meter ner.

Termiter som bygger gangar i traden

Ett sant hogt trad har enorma rotter for att sta stabilt. Rotterna till det har tradet breder ut sig 30 meter under marken.





Allt ar sa otroligt smart och logiskt i naturen! Det finns vandrande trad som skuter ut nya rotter framfor sig sa att tradet sakta men sakert ror sig framat. Detta for att fa sa mycket sol som mojligt da hogre trad kan skymma den. Det finns massvis med medicinplantor som urinvanarna anvander for att bota sjukdomar. Ett trad (tror det hette drakblod eller nat sant) vars sav ar rott som blod, tror man kan bota magcancer i framtiden om man blandar saven med ett annat trads. Ett annat trad har hela stammen full av vassa taggar for att forsvara sig mot faglar och apor (tva av dessa taggar fick Tessa att se ut som en liten djavul).





Sista dagen fiskade vi piraja.





José fangade en piraja med en gang





Vi metade med sma kottbitar som bete





Jag hade lite fiskelycka och fangade en kattfisk! Sammanlagt fangade vi 7 fiskar som vi at till lunch.



Innan vi akte hem besokte vi ett hus som tillhorde en urinvanarfamilj. Har bor de och odlar sin egen mat och dricker regnvatten.



Detta ar toalettpapper


En av de manga vaxterna i deras tradgard. Banan! Ovanligt!

Amazonas ar nagot alldeles extra. Lat den foralltid finnas kvar.